Ett litet extremistparti

Vänsterpartiet åker på en rejäl bashing i DN Debatt. Språkrören för Grön Ungdom och en av medlemmarna i miljöpartiets styrelse menar att vänstern inte tillför något i samarbetet och att socialdemokraterna och miljöpartiet skulle klara sig bättre utan dem. Det är förmodligen en helt korrekt bedömning.

Vänsterpartiet visar gång på gång att de saknar demokratisk trovärdighet (ett faktum som gör att de som enda riksdagsparti måste göra ett uttalande på sin kommande stämma om att de minsann är ett demokratisk parti), det är inte konstigt om de planerade framtida samarbetspartierna (s) och (mp) har börjat tröttna på detta. Vänstern är den svaga länken i en möjlig rödgrön regeringskonstellation. Det inser artikelförfattarna. De inser säkert också att en valseger 2010 riskeras av detta inkompetenta och ständigt feltrampande parti.

Sedan finns det mer sakpolitiska hinder för samarbetet. Socialdemokraterna har vaknat till i skolfrågan och börjat inse att inte bara svenska folket som helhet utan även deras egna kärnväljare vill ha en skola med god ordning, ett överskådligt betygssystem och med större fokus på kunskap. De är beredda att ompröva sin katastrofala skolpolitik. Miljöpartiet har å sin sida sedan tidigare legat betydligare närmare de borgerliga i skolfrågor. En bred majoritet av svenska folket vill ha betyg i tidigare årskurser för att möjliggöra en bättre uppföljning av vad eleverna lär sig. Därtill är friskolor inte längre ett skällsord i den svenska debatten. Inget av detta har vänsterpartiet kunnat ta till sig. De fortsätter som enda parti att hävda att betygen ska avskaffas, att läxor ska förbjudas och att friskolorna ska bort och elverna pressas in i kommunal verksamhet.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken och synen på ägande finns också betydande skillnader mellan partierna. Vänsterpartiet fortsätter att fantisera om 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Uppfattningen att en stor offentlig sektor, på bekostnad av privat företagsamhet, ger tillväxt till samhället säger det mesta om den världsfrånvändhet som präglar dagens vänsterparti. De ser privat ägande som ett demokratiskt problem, något Ohly betonade i Ekots lördagsintervju den 12 april. Utrikespolitiken är en annan fråga där vänstern verkligen skiljer sig från resten av riksdagen.

Lars Ohly & c/o kommer att fortsätta hävda att vänsterpartiet tillsammans med sossarna och miljöpartiet har kommit överens om si och så många budgetar under de gångna åren innan alliansens valseger och att detta visar att partiet är dugligt som koalitionspartner. Mona Sahlin å sin sida vet att hon förmodligen inte har så mycket till val om hon ska skaffa sig en majoritet i riksdagen efter en eventuell valseger. Hon lär därför ligga lågt när sådana här artiklar dyker upp på DN Debatt. Men faktum kvarstår: sprickorna bland de rödgröna partierna är djupa och uppenbara och det är vänsterpartiet som är det svarta fåret. Det är ett sektliknande extremistparti som Sahlin kommer att få regera med om socialdemokraterna vinner nästa val.