Regeringens utredning om sexualbrottslagen dröjer. Därför tillsätter miljöpartiet en egen utredning, som syftar till att skärpa lagen så att den som inte anses ha försäkrat sig om sexpartnerns samtycke ska dömas för våldtäkt. Madeleine Leijonhufvud (vem annars?) ska leda arbetet.
Syftet med utredningen är att utreda exakt hur lagtexten ska formuleras, inte huruvida ändringarna är en bra idé. Att det ska krävas samtycke vid sex är en självklarhet, det ifrågasätter ingen. Problemet med Leijonhufvud et al är att de sysslar med begreppsglidning. Våldtäkt ska inte längre behöva innebära våldtäkt. Våld och hot om våld ska inte behöva ingå, det ska räcka med någon sorts sexuellt utnyttjande. Som konstaterat tidigare är detta inte bara fel, det är fullständigt onödigt. Men politiker älskar att ändra och pilla i lagar utan att det behövs. Det är sedan länge straffbart att utnyttja någon annan sexuellt mot dennes vilja. Vi har lagar mot sexuellt tvång (vilket kan ge fängelse i två år och sex år om det anses grovt), mot sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning (maxstraff fyra år) plus en rad olika brottsrubriceringar för olika sorters utnyttjande av barn. Det går att diskutera straffsatserna. Gör det. Men försök inte ändra betydelsen på redan existerande brottsrubriceringar och lagtexter som ett led i något slags feministisk kamp.
Det kanske mest oroande med förslaget att ändra i sexbrottslagen är att bevisbördan lastas på den åtalade. Det är, enligt detta tänkande, den åtalade som ska bevisa att det påstådda offret samtyckte till sex. Hur bevisar en åtalad det i efterhand i en domstol? Vi kan inte ha en rättsordning där bevisbördan ligger på den anklagade. Våldtäktsmål får inte vara ett undantag.
Om förslaget blir verklighet i svensk sexualbrottslagstiftning, får vi väl helt enkelt vänja oss vid att kräva ett samtyckeskontrakt. "It´s the right thing to do..."
Och hur föreslår du att vi löser problemet med att en man kan vara full som ett as och inte "märka" att kvinnan ligger och gråter.. och att detta håller i rätten för rätten skall döma utefter hans "uppsåt"?
SvaraRaderaFinns många exempel på fall när utlåtandet ser ut såsom "Visserligen pekar allting på att Lisa blev utsatt för övergrepp, men i de omständigheter som rådde för händelsen i fråga kan det inte ställas utom rimligt tvivel att den åtalade uppfattade detta."
Därav Norges bättre lagstiftning, där du har ett helt annat ansvar som berusad man. Du kan inte bli friad för att du säger att du var för full för att ha uppsåt. Detta är jättebra att det utreds i Sverige, ju snabbare desto bättre.
Om två män förgriper sig på en kvinna, och hon visar att hon inte vill, men till slut mumlar något om kondom för hon inte vill bli gravid/få sjukdomar på kuppen.. Så kan dessa frias eftersom det helt plötsligt påvisade något långsökt samtycke. Även om hon är nedbrottad och fasthållen.
Därav det skärpta samtyckesförslaget.
Miljöpartiet verkar vara de enda i riksdagen som driver frågan seriöst, och du själv verkar inte särskilt intresserad av frågan av att döma de antaganden du gör.
Oskar:
SvaraRadera1. Hur funkar det egentligen i Norge? Låt oss säga att kvinnan påstår att hon grät och därmed visade att hon egentligen inte ville, måste inte det bevisas?
2. Har du ett exempel på där någon/några blivit friade från våldtäkt pga att kvinnan bett om kondom?
Oskar,
SvaraRaderaAllt handlar om vad som går att bevisa när du kliver in i en rättssal. Ett påstående ska inte räcka till fällande dom, du måste kunna härleda i bevis att X blivit våldtagen. Vi kan ta domen mot de s.k. Stureplansprofilerna som exempel. Där hävdade tingsrätten just det du skriver, nämligen att ett övergrepp förmodligen hade skett men att det inte gick att utesluta att de tilltalade INTE hade begripit att kvinnan inte ville ha sex (i det fallet fanns emellertid fysiska bevis också). De friade. Hovrätten konstaterade dock att ett övergrepp hade skett och att de borde ha begripit att kvinnan sade nej och fällde för grov våldtäkt (vilket gav fyra års fängelse). Det är samma lagbok de använder. Uppenbarligen går det att fälla i sådana fall som du påstår kräver en lagändring för att "fungera".
Det kan aldrig vara upp till en åtalad att bevisa att det fanns samtycke. Det är att skifta bevisbördan åt fel håll. Det är åklagaren som ska bevisa att samtycke INTE förelåg samtycke.
Till artikelförfattaren:
SvaraRaderaVarför är du så tvärsäker på din ståndpunkt att det aldrig kan vara upp till den åtalade att bevisa samtycke? Många gånger granskas de kvinnliga offren in i minsta detalj under dessa rättegångar och får ofta sitt tidigare sexualliv ifrågasatt och vridet på ett sätt som stämplar dem som horor. Därmed undergrävs deras trovärdighet i den aktuella rättegången. Att vända blicken mot gärningsmannen på samma sätt är det inte tal om.
Dessutom, skriver du att det utredningen sysslar med handlar om begreppsglidning; "det skall räcka med nån sorts sexuellt utnyttjande", som du uttrycker dig. Det verkar på dig som att våldtäkt är ett enkelt begrepp,som på ett tydligt och klart sätt går att bestämma. För dig tycks det svart eller vitt, fysiskt våld eller inte. Riktigt så är det ju inte i verkligheten. Har det aldrig slagit dig att något som enligt dig inte kan definieras som våldtäkt faktiskt kan vara likvärdigt våldtäkt i form av den kränkning som det faktiskt handlar om.
Varför inte ändra redan existerande brottsrubriceringar och lagtexter som ett led i en feministisk kamp och visa att vi inte lever kvar i ett samhälle som stagnerat och inte tror på utveckling och förbättring.
wysiwyg:
SvaraRadera1. Det fungerar så som att bevisning krävs som vanligt, men du kan bli fälld även ifall du påstår att du inte uppfattade att kvinnan inte ville (hur det nu går till i verkligheten..). Det är för att slippa utlåtanden och frikännande som jag gav exempel på ("Lisa").
2. Jag skrev det som ett tydligt exempel eftersom jag läste om just ett sådant fall, där en kvinna blev gruppvåldtagen av två killar på en KTH-fest. För källa kan jag bara hänvisa till kapitel i en bok (om du vill) eller rättsärende "B 883-02, Svea hovrätt"
Där rörde det sig om två välklädda unga svenska herrar som tydligen "var för snygga för att behöva våldta". Kvinnan i fråga bad om kondom efter dom rivit av henne kläderna och hon insåg vad som skulle hända. Det var även hon själv som berättade detta i polisförhören.
Finns massa omständigheter, så som att hon absolut inte ville ha sex den kvällen på grund av mens, att hon åkte direkt till en kvinnoklinik efteråt osv osv, som pekar på ett bra case.
Efter meningsskiljaktighet i tingsrätten där två personer trodde på henne, men killarna ändå gick fria, överklagades domen till hovrätten där killarna åter igen fick gå fria, där jag bara citerar första meningen "Uppsåt fordras från gärningsmännens sida. [...]"
Korta citat och bristfällig information från en blogg räcker inte för att du skall förstå fallet, det fattar jag.. Kolla gärna upp det om du är intresserad.
Hans: Vill tillägga till det Linnéa sa att det är lustigt med alla dessa människor som ropar om rättssäkerhet åt anklagade våldtäktsmän.. när det är helt jävla omöjligt för en kvinna att vinna ett solklart våldtäktsmål. Där snackar vi om fallerande rättssäkerhet.
De flesta anmäler inte ens när de blir våldtagna, för "det är ingen som kommer tro mig ändå..".
Så vill du slåss för rättssäkerhet bör du "byta sida" i debatten.
Linnéa,
SvaraRaderaSexbrottslagen är ganska tydlig med vad som ska klassas som våldtäkt och inte. Jag tycker att den är ganska bra. Begreppsglidningen ligger i att våldtäktsbegreppet urholkas om man även börjar räkna in sexuellt utnyttjande utan inslag av våld eller hot om våld. Då är begreppet plötsligt meningslöst. Vi skiljer på vållande till annans död, dråp och mord och vi gör det av en anledning. Samma gäller våldtäkt, sexuellt tvång etc. Det ska framgå i lagtexten vad varje begrepp betyder och det gör det i dag. Sedan är det upp till domstolarna att avgöra vad som är vad. Domstolarna tar givetvis hänsyn till hur allvarlig kränkningen anses vara, det är därför brott också kan betraktas som "grova" och ge ett längre straff. Jag kan mycket väl tänka mig att justera straffskalorna, men jag vill inte se någon omskrivning av våldtäktsbegreppet.
Jag är som du säkert förstått emot att ändra lagtexter som ett led i en feministisk kamp, jag anser inte att det är lika med utveckling och förbättring att urgröpa rättssäkerheten, vilket denna utredning riskerar att göra.
Oskar,
SvaraRaderaRättssäkerhet handlar inte om att hålla på en "sida" i ett specifikt fall. Det är felaktigt att det skulle vara omöjligt att vinna ett våldtäktsmål i Sverige. Tito Beltran fälldes nyligen för våldtäkt utifrån en åtta år gammal utsaga, stödd av vittnen som hörde det påstådda offret berätta något för dem för alla dessa år sedan (med all möjlighet att konspirera tillsammans). Det är en förbluffande dom om något och visar att det a) går att vinna våldtäktsdomar och b) går att fälla åtalade på ganska lösa grunder därtill. Vi har sett liknande domar mot män som åtalats för sexuella övergrepp på barn utan någon trovärdig bevisning. Bristande anmälningsbenägenhet är f.ö. inte unikt för våldtäktsmål utan gäller också i hög grad misshandelsfall.