Den olyckliga vänstern

Ju längre ut på vänsterkanten du befinner dig politiskt, desto olyckligare är du. Det visar en undersökning från Handelshögskolan i Århus. Det är inte alls förvånande. Det handlar ju om människor som mår illa över att leva i ett rikt kapitalistiskt land, människor som anser att det är fel att människor har någorlunda frihet över sina liv och sin egendom, människor som närmast romantiserar fattigdom bara den är lika för alla.

Den generella negativism som råder inom vänstergrupperna gör sig ständigt påmind. De demonstrerar nästan alltid mot saker, inte för. De är alltid arga och upprörda. Det är ofta folk på vänsterkanten som känner sig "kränkta" av underklädesmodeller och letar med lykta efter saker att bli arga över på daglig basis. Det skulle inte förvåna mig om även frekvensen av hjärtinfarkter är större hos människor med vänstersympatier.

Men alla nyliberaler då? Inte heller en libertarian kan känna väl sig nöjd och glad att leva i en förtryckande välfärdsstat där politiker dikterar villkoren i våra privatliv? Skillnaden mellan nyliberaler och vänsterextrema är att vi frihetliga människor har en positiv och optimistisk grundsyn - vi tror på människan. Det avspeglar sig självfallet i enkla ställningstaganden för individuell frihet, där vänstergrupper nästan alltid hamnar på fel sida i kampen mellan stat och individ.

Det är ingen slump att det är vänstergrupper som anammar klimatalarmismen och vill skrämma små barn med att jorden snart kommer att gå under. Det är ingen slump att miljöpartiet alltid befunnit sig närmare den vänstra än högra sidan i politiken. (Förutom att ha en direkt negativ syn på tillvaron och mänskligheten i stort, har vänstersidan kidnappat klimatfrågan för att genom denna legitimera fler regleringar och nya inskränkningar i människors liv.) Vi rika vänsterlänningar ska ha dåligt samvete för att inte Zimbabwes befolkning har det lika bra som vi. Vi ska inte konsumera, ty materiell lycka är "falsk" lycka (något jag aldrig har märkt av) och helst ska vi må dåligt när vi vräker i oss mat och godsaker eftersom alla andra människor inte har samma möjlighet. Vår rikedom bygger, enligt denna perverterade logik, på andras underkastelse. Om man verkligen går omkring och tycker så här, är det klart som tusan att man blir olycklig.

Denna undersökning kommer givetvis att ignoreras eller viftas bort av vänsterbloggare och debattörer. I viss mån är den onödig då den bara säger det vi redan har kommit att inse. Efter alla diskussioner kring "myten" om den lyckliga horan är det kanske dags att lyfta fram myten om den lycklige vänsterpartisten.