Kollektiv bestraffning

Att skatten på DVD-skivor är högre än på sprit är inte rätt eller fel i sig. Det borde inte vara straffskatt på någon av produkterna. Men visst klingar det lite fel att Sverige, med sin sjukligt restriktiva alkoholpolitik, straffbeskattar tomma DVD-skivor högre än sprit. 43 procent i straffskatt för en flaska whisky och hela 74 procent på en brännbar DVD-skiva.

Man undrar hur politiker tänker när de klubbar sådana här beslut. Hög spritskatt får oss inte att sluta dricka eller ens att dricka särskilt mycket mindre. Vi anpassar oss bara efter situationen genom att handla på nätet, köpa extra mycket när vi åker båt på Östersjön eller beställa en last med någon som handlat i något annat EU-land. Det går alltid att komma runt statens långa arm om man vill. När det gäller brännbara DVD-skivor är logiken rent av rubbad. För varje tom DVD-skiva åläggs jag, som inte piratkopierar, att betala flera kronor till olika upphovsmän. Detta är samma kollektiva bestraffning som alkoholpolitiken bygger på. Vi som sköter oss straffas. Jag som klarar av att hantera alkoholen ska straffas med högre priser och dålig tillgänglighet för att en liten minoritet inte klarar av spriten. Jag som inte laddar ned olagligt ska straffas för att andra människor bryter mot upphovsrättslagarna.

Det slutar inte där. Jag får skit även när jag har köpt en DVD-film helt lagligt på Åhléns. Innan jag kan titta på filmen tvingas jag läsa en lång varningstext som uppmanar mig att inte göra något olagligt. Jag har ju just köpt filmen i en affär, för bövelen! Lämna mig i fred!