Galenpanna i sexköpsdebatten

Vänsterbloggaren Kristina Lindquist försvarar på Expressens Sidan 4 förbudet mot köp av sexuella tjänster. Man behöver inte vara en moraltant bara för att man vill förbjuda andra människor att bestämma över sina egna kroppar, menar hon. Hon försöker sig på en klassisk marxist-feministisk förklaring till prostitutionen. Det är precis vad det låter som: smörja från två håll i en vämjelig blandning.

Förklaringen lyder i korthet: Män som köper sex utnyttjar sitt ”traditionella överläge” gentemot kvinnan. Mannen köper sig tillgång till kvinnokroppen, som vore den hans ägodel. Män som säljer sex betraktas bevis för att även mäns liv måste underordnas kapitalismens logik – förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Det är ett strukturellt synsätt och i vanlig ordning tar det inte hänsyn till avvikelser eller situationer som inte passar in i mallen. Förklaringsmodellen håller helt enkelt inte.

Det är Kristina Lindquist och inte kapitalismen som gör kvinnor till offer. Det är Lindquist som tillskriver alla kvinnor i allmänhet och prostituerade i synnerhet en oförmåga att själva styra sina liv och ta konsekvenserna av sina val. Det enda konkreta argument hon presenterar till stöd för sexköpslagen är:

”Det borde vara självklart att omsorgen om att skydda den som inte lyckas skydda sig själv väger tyngre än att se till att den som ändå klarar sig ska få arbeta med exakt det hon önskar.”

Att det finns sexsäljare som mår dåligt räcker alltså för att förbjuda prostitutionen helt och hållet. Men det argumentet skulle vi få stänga ned i stort sett alla arbetsplatser i det här landet. Fast egentligen är det ett typiskt folkhälsoargument och känns väl igen inom narkotikapolitiken och alkoholpolitiken (där dock den senare syftar till harm reduction och den förstnämnda till att ha ihjäl så många narkomaner som möjligt). Det är så förbannat korttänkt. Har personer som Kristina Lindquist ingen aning om att det ligger sociala orsaker bakom en människas beslut att prostituera sig som en sista utväg? Angrip problematiken i det enskilda fallet i stället för att söka stora samhälleliga förklaringar. Eller är det för jobbigt?

När man diskuterar prostitution landar man förr eller senare i den grundläggande människosynen, därför är det viktigt att lyfta fram den strukturella förklaringsmodellen som feminister använder sig av och som av många har kommit att betraktas som så allmängiltig att den inte ens behöver argumenteras för. Strukturerna finns bara där, punkt slut.

Strukturella synsätt begränsar oss som människor. De begränsar vår möjlighet att ta in hela perspektiv och tar inte hänsyn till individuella spörsmål. Det är alltid system, strukturer, stora påtvingade maktförhållanden som styr oss enligt dessa synsätt. Människan reduceras till något litet, obetydligt, hjälplöst som politiken måste se efter och skydda. Det är en ovärdig syn på människor som Kristina Lindquist med flera står för. Hon förnekar inte att den lyckliga horan existerar, hon bryr sig bara inte. Jag vet inte vilket som är mest arrogant.

Personer som försörjer sig på ett sätt de själva är nöjda med och inte kränker andra människors rättigheter ska inte göras till frågor i Sveriges riksdag. Prostitution borde inte vara en politisk fråga, den borde skötas på det privata planet av alla enskilda vuxna medborgare.