Som man frågar får man svar

”Hade nationalsocialismen några goda sidor, som till exempel byggandet av motorvägar, minskad arbetslöshet, låg kriminalitet och familjevärderingar?” En fjärdedel av tyskarna anser att ja, det fanns goda sidor i nazismen. Är manegen krattad för Fjärde riket nu? Nej, detta handlar om något annat. Och det är inte någon längtan tillbaka till Hitler.

I Tyskland finns på sina håll en östnostalgi och det visar sig inte bara i kitschigt krimskrams utan också i nostalgiska tankar om det "trygga" livet under kommunistdiktaturen som kontrast till den osäkra tillvaron i dagens enade, demokratiska Tyskland där människor plötsligt får bestämma över sina liv. Liknande tendenser finns i Ryssland, där självaste Stalin håller på att rehabiliteras av olika grupper.

Det är däremot synnerligen osannolikt att det skulle råda någon Tredje riket-nostalgi i Tyskland. Den här undersökningen, formulerad som en synnerligen ledande fråga, visar snarare på komplexiteten i nationalsocialismen. Tyskland har gjort ett bra jobb med att inte bara ta avstånd från sitt förflutna utan också söka finna försoning med det. Medan andra världskriget och nazismen är mycket känsliga frågor i exempelvis Österrike och Italien, har Tyskland inte stoppat huvudet i sanden utan tvärtom lyft upp ämnet till diskussion och reflektion. Detta måste verkligen understrykas (även om det är svårt att se funktionen i ett gigantiskt Förintelsemonument i centrala Berlin...).

Varför anser då hela 25 procent av de tillfrågade att det fanns goda sidor i nazismen? Därför att det fanns det. Nationalsocialismen var ett förvirrat hopkok av idéer från både höger och vänster (det sämsta från båda sidor, kan man kort säga), det vore konstigt om det inte gick att hitta något positivt i detta virrvarr. Men främst handlar det om en positiv samhällssyn. Nationalsocialisterna var inga demoner eller vampyrer, självfallet hade de en vision om ett gott samhälle precis som alla andra. Om man förnekar detta faktum, är det omöjligt att förklara varför så många intellektuella lockades till nationalsocialisterna.

I efterhand har det talats om masspsykos, som om människor förtrollades av Führerns raspiga röst och fräsande tal. Men samtidigt som vissa mycket riktigt övertygades av hans energi allena, gick intellektuella - läkare, lärare, jurister - med i NSDAP efter noggrant övervägande. Läkarkårens anslutning var ofattbara 75 procent. Faktum är att de flesta vanliga tyskar gynnades av det rasistiska system som Hitler skapade. Terrorn slog inte lika blint som i Stalins Sovjetunionen, råkade du tillhöra "fel" grupp var det dock fara för ditt liv.

Mer än så ska man inte lägga i resultatet av en sådan här undersökning. Människor som minns det goda i att arbetslösheten sjönk, att familjens status höjdes och att Tyskland fick fina motorvägar lär knappast rösta på snaggade ynglingar med dåligt knutna slipsar i NPD.