Alltid något

Så var då moderaternas stämma över för den här gången. Det var ingen dum idé att fly fältet till en Tallinn-färja med frejdiga speakers, tveksam underhållning, smörgåsbord och mycket öl. Väl tillbaka på svensk mark möts jag av nyheten att stämman faktiskt klubbat att staten ska sälja Svenska Spel och därmed avveckla spelmonopolet - trots desperata försök från finansministern att övertyga partiet om att idrottsrörelsen kommer att döden dö om den inte får några procent av vinsten från Svenska Spel.

Anders Borg försökte alltså göra en Bosse Ringholm - ljuga och överdriva för att bevara spelmonopolet. Det finns flera skäl till att spelmonopolet borde avskaffas förutom det uppenbara att staten inte ska syssla med spelverksamhet. Svenska Spel har nästan alltid sämst odds. Monopolet snedvrider konkurrensen på ett elakt sätt eftersom andra bolag inte får göra reklam för sin verksamhet hur som helst. Och monopolet är alls inte den garant för den svenska idrotten som företaget vill göra gällande. Det handlar om några procent av vinsten, resten går rakt in i statskassan till en välkomnande Anders Borg.

Svenska Spel och dess försvarare gör sig också skyldiga till ett annat hyckleri, nämligen det om spelberoendet. Att påstå att ett statligt monopolföretag som gör reklam för sig självt i TV och tidningar, på stan och hos spelombudet finns till för att förhindra spelmissbruk är ett sanslöst hyckleri. Om staten ska driva företag kan den i alla fall vara ärlig med att det är för pengarnas skull.

Det torde inte vara omöjligt för regeringen att enas om en utförsäljning innan nästa val. I sådana fall kan vi med lite tur ha fått två stora monopol avskaffade inför nästa val - samtidigt som ett tredje (Systembolaget) tryggt sitter kvar. Det är glädjande att se att det finns moderater som har övertygelse nog att köra över sin finansminister inför öppen ridå. Det är desto tråkigare att denna anda inte gjorde sig gällande i fler frågor.