Odenbergs avgång faller tillbaka på Reinfeldt

Ännu en minister avgår, vilket innebär att tre ministrar har avgått på mindre än ett år. Mona Sahlin tycker att det är allvarligt. Det är hennes jobb att tycka det, men hon har inte fel i sak. Det är statsministern som väljer vilka ministrar han vill ha i sin regering. Att en tvingades avgå på rekordtid och en annan på en god andraplats var illa nog. Nu tänkte sig nog många att alliansregeringen skulle få lugn och ro. Istället avgår en av de tyngsta ministrarna, dessutom i öppen polemik med statsministern och den väg som försvarspolitiken tagit.

Om Odenberg avgår för att han tycker att han inte kan ställa sig bakom alliansens försvarspolitik, är det ett rakryggat beslut som han ska ha all heder för. Alldeles för få politiker vågar stå upp för sina åsikter och dessutom ta konsekvenserna av dem. Vi minns Erik Åsbrinks avgång och vilken sits det satte Göran Persson i. Odenberg gör nu något liknande mot Reinfeldt. Han utpekar besparingsförslagen som oseriösa och lämnar även riksdagen.

Det är bara moderata ministrar har som har avgått. Vad säger det om de nya moderaterna och vad säger det om statsministern? Detta faller oavkortat tillbaka på Reinfeldt, på hans förmågor som ledare och statsminister. Att en försvarsminister avgår med omedelbar verkan är ingen skitsak för en regeringschef.

Nu tror jag visserligen att det är klokt att ställa om Sveriges försvarsmakt. Inte bara från invasions- till insatsförsvar utan också från egenproduktion till att köpa det som försvarsmakten behöver. Det svenska försvaret är dyrt i dag. Varje skattekrona ska, precis som Reinfeldt säger, ifrågasättas.

Avslutningsvis: Reinfeldt fick frågan om vad dessa tre avhopp säger om alliansens regeringsduglighet. Svaret kändes inte helt förberett:

”Avhopp är inte en regerings största problem, det viktiga är att man har statsråd som är motiverade för uppgiften och vill hålla ihop.” Tre avhoppade ministrar är inga bra argument.