Jan Björklund är slutligen vald till ordförande för folkpartiet. Vänstern kan genast börja tillverka nya vitsar om att en gammal major leder det ”kravliberala” folkparti som vill att elever ska få arbetsro i skolan. Själv är jag mer positiv till Björklund och i synnerhet hans skolpolitik.
I princip hela min skoltid skedde under socialdemokratiskt vanstyre. Jag vill inte kalla det förfall, men utan tvekan hände det saker med skolan som verkligen inte var positiva. Vi var första kullen med det nya betygssystemet IG-G-VG-MVG. Ingen lärare visste hur de nya betygen skulle bedömas gentemot de gamla, än mindre vad som krävdes för det högsta betyget eftersom inga kriterier fanns tillgängliga. Vi sprang hos den stackars rektorn och skällde mest hela tiden.
Det var högstadiet det. Under gymnasietiden fick politikerna för sig att grupparbeten, det var väldigt bra. Det spelar ingen roll om det fyller någon direkt funktion i det aktuella ämnet, grupparbeten är bra. Följden blev att av 20-talet ämnen fick vi katederundervisning i två. Det var också där folk lärde sig någonting eftersom de inte kunde springa iväg och gömma sig i något grupprum. I trean fick vi veta att det här med internationella relationer, det är bra. Ta bort tid från grundämnena och ägna den tiden åt kontakt med elever i andra länder. Gruppvis, förstås. I realiteten resulterade sådana här flummiga mål i öppna konflikter mellan lärarna och för oss elever i en plansch om Skottland och en kort föreläsning om haggis.
Jag tillhör dem som verkligen tror att betyg har betydelse för prestationen. Det värdelösa betygssystem jag hade under min grundskole- och gymnasietid visade vilken negativ inverkan betyg kan ha om de är fel utformade. På universitetet har vi nu ett sjugradigt system enligt Bolognaprocessen; A-B-C-D-E-F och slutligen Fx som är underkänt men med möjlighet att kompensera upp till godkänt. Detta system ger utrymme för mer rättvisa bedömningar av varje elevs prestation.
Det är verkligen lovvärt om regeringen ser över den svenska skolan. Här handlar det självfallet inte bara om betyg. Det handlar om attityder, handlingsplaner, resurser men kanske framför allt om synen på vad skolan ska vara. Skolan måste drivas av lärarna, inte av eleverna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.