I gnällandets hemland

Sedan i våras pågår en utredning om en eventuell ny lag mot så kallad könsdiskriminerande reklam. I december läggs förslaget fram. I dag finns ingen rättslig definition, bara en definition som Konsumentverket arbetat fram som säger att det handlar om reklam som är kränkande och sexistisk eller schabloniserande och stereotyp. Jaha. Jag fascineras verkligen av att vissa människor tar illa upp av en reklampelare. Var finns självdistansen? Schablonartad reklam torde vara ännu lättare att avfärda och skratta bort än reklam som försöker ligga nära det vi uppfattar som verkligheten.

Sverige, som ska vara så sekulärt och öppet, har blivit gnälligt och intolerant. Saker förbjuds med motiveringen ”vi tycker inte om det”. Nej, det är många saker jag inte heller tycker om. Spenat, gammalt bröd i butiken, busschaufförer med dåligt morgonhumör, barnvagnar på stan bredare än hangarfartyg, kassörskor på Systembolaget som med ett litet snett leende bekräftar känslan av att jag som kund har blivit ekonomiskt våldtagen när jag handlat där, höjd hyra, blommor i mitt fönster som hur mycket jag än vattnar dem alltid torkar ut och dör, skrivare som ogillar mig tillbaka… Ja, jag är rätt gnällig jag också. Men jag behöver inga nya lagar som bekräftelse på det.

Reklam påstås ha ”en betydelse för vår identitet som könsvarelser.” Say what? Nog för att vi kan påverkas att köpa en produkt genom en bra reklamfilm, men hur påverkas min identitet som heterosexuell man av reklam, om jag får fråga? Man tillskriver reklam i medierna en alldeles för stor betydelse. Det kan vara viktigt att fråga sig med vilket syfte reklam finns till att börja med. Det är inte för att skildra verkligheten på ett nyanserat och korrekt sätt, det finns det i stället andra som påstår sig göra. Nej, det är för att sälja en produkt. Inget mer.

Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam får in ett halvt tusen anmälningar varje år. Jag vet inte om det ska betraktas som mycket eller lite. Det betyder i alla fall att fem hundra personer har så tråkigt i sina liv att de tycker att det är viktigt att anmäla en reklamstolpe när de väntar på bussen. Det låter illa.