Håll din moral för dig själv

Det finns tre huvudargument som alltid framkommer när köp av sexuella tjänster diskuteras. Det ena är att den lyckliga horan är en myt, det finns helt enkelt ingen som säljer sex frivilligt och mår bra av det. Här finns det levande motbevis, prostituerade som själva gett sig in i debatter i både lokala och nationella medier samt på bloggar. Men det spelar liksom ingen roll. Innerst inne anses dessa sexsäljare må dåligt, de vet helt enkelt inte sitt eget bästa. Enligt feministisk teori är de nämligen per definition utnyttjade eftersom de tar betalt för en sexuell tjänst och då är individperspektivet obrukbart.

Det andra argumentet är att prostitution och trafficking hör ihop. Köper man sex av någon göder man automatiskt, på outgrundliga vägar, den organiserade brottsligheten. Att denna organiserade brottslighet skulle bekämpas ohyggligt mycket mer effektivt om ”branschen” blev laglig och kunde granskas av arbetsmiljöverket och alla andra myndigheter som granskar vanliga företag, låtsas vi inte om.

Det tredje argumentet är att det är ”osunt” eller ”’äckligt”. Man ska inte syssla med sånt. Detta argument räcker dessvärre för att stifta en lag. Lagen behöver inte ha någon särskild effekt, bara äckelreaktionen mot ett fenomen räcker för att den ska få finnas till. Det är i mångt och mycket samma reaktion som vissa har mot homosexuella eller andra sexuella minoriteter och givetvis är den lika menlös i båda fallen. Politiker och andra förståsigpåare tvingar sin privatmoral på hela samhället.

Det finns även en annan aspekt som måste lyftas fram. Undersökningar har visat, lite förvånande måste jag erkänna, ett brett stöd för att avskaffa sexköpslagen hos svenska folket. Om det nu verkligen är så att runt 7 av 10 svenskar inte har respekt för sexköpslagen, varför har vi då kvar den? Vi kan inte ha lagar som befolkningen inte respekterar. I det här fallet handlar det dessutom om en lag som är likvärdig med exempelvis fortkörning, det är alltså frågan om ett bötesbrott. Det är i likhet med barnpornografibrottet ett brott utan offer eftersom eventuellt bötesbelopp inte alls går som skadestånd till den eventuellt utnyttjade sexsäljaren.

Sexköpslagens väktare visar upp högvis med fördomar. En typisk sådan är att sexköparen är en ensam, misslyckad man i medelåldern (helst överviktig och brutalt ful) som inte får sex på annat sätt. I själva verket består sexköpare av människor från samhällets alla skikt och yrkeskårer. Det är vanliga gifta män som har ett tråkigt sexliv, det är killar med flickvänner som söker efter spänning och det är singlar som är nyfikna. Ingen av dessa passar in i mallen för hur den kvinnoutnyttjande mannen ska se ut i feministernas vrångbild av verkligheten.

Trots allt detta är frågan död i riksdagen. Det fanns motstånd mot lagen innan den infördes men efter att en lag antagits blir det ofta tyst, så även i detta fall. Det är synd. Lagar ska alltid ifrågasättas och utvärderas. Sexköpslagen är dessutom unik. Svenska politiker har velat exportera den ända sedan den infördes 1999, men exporten har varit ungefär lika framgångsrik som den av Jas. Sverige är faktiskt det enda EU-landet med ett förbud mot sexköp. Vi pekar gärna finger mot andra länder, men faktum är att det är vi som är det extrema undantaget i detta fall. Det skulle inte behöva vara så om bara fler höll sin privatmoral för sig själva.

Mer om sexköpsdebatten.