En annan värld

General Petraeus dragning om läget i Irak innehöll få överraskningar. The surge har förbättrat säkerhetsläget på många håll, även om det civila lidandet i Irak fortfarande är fruktansvärt. Även demokratiska populister verkar börja inse att det inte går att ta hem alla trupper hur snabbt som helst. Dels vore det fruktansvärt fegt att bete sig så. Har USA gått in i Irak, får man faktiskt reda upp situationen innan man smiter hem igen. Har du tänt elden, får du släcka den. Men det skulle även ge grönt ljus till alla kämpande milisgrupper som strider om makt och inflytande i Irak att ta för sig. Att ropa på ett omedelbart utträde är inget annat än plakatretorik.

Det är på flera sätt en annan värld vi ser i dag jämfört med världen före den 11 september 2001. Vi är i dag vana vid att läsa om dagliga självmordsbombningar i Irak, ständigt nya restriktioner på alla flygresenärer och en galopperande antiterrorlagstiftning som gör karottunderlägg av de demokratiska fri- och rättigheter vi tagit för givna. Vi har kort sagt hunnit vänja oss vid mycket. Redan elfte septemberattackerna tvingade fram rop på åtgärder och många i USA verkar ha accepterat att få sin personliga frihet kringskuren för ”nationens bästa”. Med tiden har det blivit allt värre.

Frågan är varför vi i Sverige ska gå med på samma sak? Är det inte ganska konstigt att vi bekämpar terrorister vars agenda är att inskränka vår frihet med att just inskränka vår frihet? Om vi nu tror så mycket på vårt västerländska demokratiska system att vi är beredda att gå i krig för det, ska vi då inte försvara detta system i stället för att börja kapa i rättighetskatalogen? Alla vet att de friheter staten har tagit ifrån oss, får vi inte tillbaka. Då är det föga trösterikt att höra att det var för ”vårt eget bästa”.

DN