Hej då, DN

Bäste Peter Wolodarski,

Kriget i Syrien är inne på sitt femte år, och nu har Ryssland manskap på plats. Flyktingsituationen i Medelhavet är desperat. Libyen som stat faller samman. Migranter ända från Pakistan tar sig nu till Europa för drömmen om ett bättre liv. En miljon väntas komma, därefter fler.

Den fria rörligheten inom EU står på spel. EU har hittills inför öppen ridå misslyckats med att enas om hur trycket från flyktingströmmen ska hanteras, vilket sätter ett allvarligt frågetecken för den påstådda europeiska gemenskapen och solidariteten.

Det händer kort sagt väldigt mycket i vår närhet. Och i Sverige har vi att hantera en historiskt hög asylinvandring i ett läge när vi har en historiskt svår bostadssituation och gigantiska sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda.

Allt detta är oerhört komplext och skulle tjäna på långa analyserande artiklar som går på djupet och erbjuder läsaren olika perspektiv, sådant som inte är möjligt i korta nyhetssändningar men lämpar sig utmärkt för tidningsformatet.

Det vi får från DN är i stället en kampanj under hashtagen #jagdelar. Jag väntade på detta, men jag måste säga att jag är förvånad över att det var just DN som drog igång den och inte Aftonbladet. Dag efter dag matas vi DN-läsare nu med artiklar ur ett enda perspektiv. Ingen problematisering. Bara glädje. Hopp. Berättelser om flyktingars rätt att komma till och bo i Sverige.

Ni visar därmed en sida av myntet. Ni undersöker inte baksidan. Ni problematiserar inte. Jag kan bara anta att syftet är att ge ett slags positiv motbild till all negativ publicitet som sprids inte minst i sociala medier och på vissa sajter. Som läsare av en seriös tidning kan man däremot kräva både och. En balans. Det anspråket har ni definitivt gett upp genom denna kampanj.

Jag är väldigt besviken på att DN har sänkt sig till Aftonbladets nivå. Jag tyckte tidigare att ni var lite bättre än så. Ni stack sällan ut huvudet, men ni var i alla fall professionella. Om det var en politisk kampanj jag ville ta del av varje morgon, skulle jag gå med i ett politiskt parti eller sitta och läsa valkampanjmaterial in på småtimmarna.

Så efter ungefär tio år som prenumerant, om än med kortare avbrott, tackar jag för mig. Om jag ska betala tusentals kronor per år vill jag ha fördjupningar, problematiseringar och utrymme för flera perspektiv. Det erbjuds inte i DN längre. Tyvärr.