SD:s rekordtillväxt kan fortsätta

När Alliansen kom till makten 2006 hade Sverigedemokraterna just fått 2,9 procent av rösterna, alltså långt ifrån vad som krävs för att komma in i riksdagen. När de borgerliga partierna 2014 lämnar över makten står partiet på 12,9 procent.

Denna tillväxt på åtta år kan inte beskrivas som annat än explosionsartad. SD har växt snabbare än något annat parti lyckats med två val i rad. De har fördubblats två gånger under två mandatperioder.

Varje val brukar ha minst en tydlig vinnare bland småpartierna. 1998 var det KD och V. 2002 FP. 2006 gick alla borgerliga småpartier framåt, men då kom även SD in i riksdagen med god marginal.

I årets val fanns över huvud taget inga vinnare - förutom SD. Stefan Löfven blir statsminister med stöd av ett block som ökade med 0,2 procentenheter (vid den slutliga sammanräkningen ser det faktiskt ut att kunna bli så lite som 0,02). De kallar sig vinnare, men det är förstås en frisering av sanningen. Den där vänstervågen som alla talade om i våras blev inte ens en krusning.

Det finns ingen självklarhet i att SD:s snabba tillväxt kommer att fortsätta. Ett flertal faktorer kan hindra tillväxten. En är om partiet misslyckas med att framstå som annat än ett ilsket missnöjesparti befolkat av stollar.

Partiet tycks dock immunt mot skandaler. Landets största och mest inflytelserika medier gjorde ett ärligt försök att detronisera SD i valrörelsen. Expressen genom att i samarbete med vänsteraktvister hänga ut sverigedemokrater som trampat i klaveret, Sveriges Radio genom att bara timmar före den stora slutdebatten peka ut partiledaren Jimmie Åkesson som spelmissbrukare. SD mer än fördubblade sitt väljarstöd ändå.

En annan mer betydande faktor är förstås hur övriga partier kommer att agera, både politiskt och taktiskt. Genom att ha EU:s största asylmottagande och i-världens sämsta integration av utlandsfödda, har övriga sju partier lämnat invandringsfrågan helt i SD:s händer. SD har en lösning - de vill inte ha någon integrationspolitik utan helt enkelt stoppa mottagandet. Så länge inget av de övriga partierna erbjuder något trovärdigt alternativ, är SD faktiskt ensamt om en politik med både problemformulering och lösning.

I dagarna efter valet har en rad mer eller mindre insiktsfulla texter skrivits om orsakerna till SD:s framgångar. Frågan är om dessa insikter når partiledningarna. I synnerhet blir det intressant att se vilka slutsatser Moderaterna, som stod för det största tappet till SD, drar av väljarflykten. Det vi sett hittills, senast från Ulrika Karlsson, bådar inte gott på den punkten. Än så länge förmår inte M ens erkänna att de gjort ett dåligt val.

Det är omöjligt att spå en utgång i valet om fyra år (även om Åsa Linderborg säkert vill försöka igen). Men jag tror att om Moderaterna gör ett Juholt- och Sahlin-val när de väljer ny partiordförande till våren, om den nya regeringen upprätthåller migrationsöverenskommelsen (vilket är troligt eftersom MP ingick i den) och om integrationspolitiken fortsätter att vara så här usel och insiktslös, bäddar partierna för ännu en sverigedemokratisk framgång i valet 2018.

Då kan SD, givet att Moderaterna försvagas, bli näst största parti. Om detta sker kommer det svenska politiska landskapet helt att ritas om.

Läs även:
Uvell, Tino Sanandaji