Flyktingar i arbete

Det har blivit något slags officiell sanning att det tar sju år för en flykting att bli självförsörjande i Sverige.

Siffran har använts för att visa på de stora utmaningar som finns för flyktingar att etablera sig i sitt nya hemland, och samtidigt varit en nagel i ögat på politikerna. Ansvaret för att det ser ut så här bärs ju av sju av riksdagens åtta partier, som i decennier försvarat en hög invandring och omfattande regleringar på arbetsmarknaden. Uppenbarligen helt utan insikt om att det är en väldigt dålig kombination.

Men som Tino Sanandaji visar genom att hänvisa till offentlig SCB-statistik, är siffran inte korrekt. Läget är i själva verket värre än så. Ungefär hälften av flyktingarna har kommit i arbete efter sju år i Sverige. Siffran är marginellt bättre i dag (mätår 2012) jämfört med för 15 år sedan (1997). Efter 15 år hade ungefär 60 procent kommit i arbete.

Detta är förfärligt deprimerande siffror som borde göra integrationsministern och alla arbetsmarknadspolitiska företrädare sömnlösa. Men de är inte särskilt chockerande. Det är möjligen endast den infantila debatten i Sverige, som handlat om huruvida invandring är lönsam eller ej och inte komplicerat frågan med vilken sorts invandring som är lönsam, som kan göra någon förvånad över nedanstående statistik.

Jag har tidigare konstaterat att svaret på frågan om huruvida invandring är lönsam eller ej är "det beror på". Vi måste skilja på å ena sidan arbetskrafts- och kärleksinvandring, som är nettobidragsgivande, och å den andra sidan flyktinginvandring från krigshärjade länder där läskunnigheten är väldigt låg och matchningen mot den svenska arbetsmarknaden problematisk.

Det säger sig självt att den sistnämnda gruppen kommer att behöva längre tid att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed kosta mer pengar för samhället. Den stora frågan borde vara hur personer utan utbildning ska kunna bli självförsörjande genom eget arbete på kortast möjliga tid. Att 4 av 10 flyktingar efter 15 år i Sverige fortfarande inte förvärvsarbetar är ohyggligt illa.

Hittills har vi inte sett någon regering, oavsett färg, presentera en trovärdig lösning. Allt har handlat om vuxenutbildning (som inte leder någonvart), praktik (som inte ger jobb) och subventionerade anställningar som visserligen gör att individen inte är arbetslös men som i realiteten fortfarande gör att personen inte är självförsörjande eftersom staten betalar lönen.

Det vore önskvärt att politiker från alla partier tog denna fråga på betydligt större allvar. Om Sverige ska ta emot flest asylsökande i hela EU måste det finns någon sorts plan för hur människor som kommer hit ska komma i arbete och hitta en bostad. Det saknas i dag.

De senaste fyra åren har partierna i stället tävlat i vem som kan markera mest mot Sverigedemokraterna. Den sortens billiga poängplockning har inte hjälpt en enda flykting till ett mer självständigt liv.