Förenklat om invandringens effekter

Generaliseringar bör alltid betraktas med försiktighet. Det är därför olyckligt att många liberaler nu okritiskt springer efter den boll som OECD passat upp i en rapport i vilken hävdas att invandringen generellt ger en nettovinst till samhället. Det är ungefär lika tokigt som att räkna ut en generell kostnad för invandringen, som Sverigedemokraterna brukar göra i sina budgetförslag.

Det finns lönsam och icke lönsam invandring. Vi måste kunna vara ärliga nog att säga det. Detta konstaterande är inget ställningstagande för eller emot mer eller mindre invandring till Sverige. Det är bara ett konstaterande av faktum.

Det är ett de facto ett bekymmer att många som invandrar till Sverige fastnar i arbetslöshet, bidragsberoende och inte bidrar. Vad detta beror på och hur vi löser det är ett ämne för en annan bloggpost, men vi kan i alla fall ta en titt på statistiken.

Socialstyrelsen har sammanställt kostnaden för försörjningsstödet per capita i landets alla kommuner och stadsdelar i de större städerna 2011-2012. Där kan vi exempelvis se att varje invånare i Farsta betalar 1 590 kronor per år till försörjningsstödsbudgeten (i praktiken blir det förstås mer på den arbetande befolkningen). I Spånga Tensta är siffran nästan den dubbla - 2 993 kr. I Rosengård 6 756 kr, i Angered 5 360 kr. Förhållandet mellan hög andel mottagare av försörjningsstöd, utländsk härkomst och låg utbildningsnivå är rätt uppenbar i statistiken.

Mer oroväckande än andelen försörjningsstödstagare är hur många som inte tar sig vidare till en egen försörjning inom rimlig tid. Socialstyrelsen har mätt hur stor andel som får långvarigt (10-12 månader under året) eller mycket långvarigt (minst 27 månader under de senaste tre åren) försörjningsstöd. Om vi för enkelhetens skull åter tittar på Rosengård ser vi att av alla försörjningsstödstagare hade 53,4 procent långvarigt och 34,7 procent mycket långvarigt stöd från kommunen för att klara sin försörjning. Detta är väldigt alarmerande.

Även i en del kommuner och stadsdelar där få av invånarna får försörjningsstöd är andelen som får långvarigt eller mycket långvarigt stöd oroväckande hög. Det ekonomiska biståndet har blivit en permanent försörjning för alltför många, vilket aldrig var tanken. Detta tär inte bara på kommunens budget, det gör att den enskilde förlorar självförtroende och självkänsla eftersom den inte är herre i sitt eget liv.

På frågan om invandring är lönsam är svaret: det beror på. Vi kan inte jämföra en högutbildad arbetskraftsinvandrare med en lågutbildad åttabarnsfamilj från Somalia. Problemet är att ingen riktigt tycks ha någon realistisk lösning på hur den sistnämnda ska nå egen försörjning och hitta ett boende.

Socialstyrelsens jämförelse finns här.

Utdrag. Klicka för större bild.