Kulturarbetarna behöver växa upp

Kristdemokraternas Göran Hägglund fortsätter att överraska. Hans tal om "verklighetens folk" och kulturvänsterns hån mot vanligt hårt arbetande svenskar var ingen engångsföreteelse. Hägglund klargjorde på partiets rådslag i september att Kristdemokraterna kommit att uppfattats som ett förbudsparti och att han till viss del själv instämmer i den bilden.

I ännu ett tal till kristdemokratiska partiarbetare klargjorde Hägglund att partiet ska "freda människor från politiska dumheter". Friheten att få leva sitt vardagsliv i fred ska öka, slår Hägglund fast.

Det är välkommet, överraskande och kul på en och samma gång att partiledaren för riksdagens förmodligen mest moralistiska och förbudskoncentrerade parti, visar upp en tendens till frihetlig retorik. Även om det än så länge är just retorik. Som tidigare konstaterat, har Göran Hägglund en lång vandring att göra om han i grunden vill förändra Kristdemokraternas syn på staten och individen, politiken och människan. Han har mycket att bevisa om han ens ska komma i närheten av att leva upp till dessa stora, förvisso svävande, ord. Självfallet riskerar en sådan omsvängning också att stöta bort traditionella KD-väljare.

Men med just angreppet på kultureliten riskerar Hägglund egentligen ingenting. Kulturarbetare kommer aldrig att rösta på Alliansen oavsett vilken kulturpolitik de borgerliga för. Det KD bör göra är därför att i hårdare ordalag gå till angrepp mot den parasiterande klass som kulturarbetarna i stor mån utgör. Många av dem lever på frukterna av andras arbete, genererat av ett system de själva avskyr.

Släpp kulturen fri! Avskaffa kulturpolitiken! Låt landets alla kulturarbetare stå på egna ben, försörja sig själva. Det är dags för kultursfären att ta steget ut i vuxenlivet. Kanske kan Göran Hägglund hjälpa till?