Det har hänt mycket i det politiska landskapet i Sverige bara sedan i höstas, och inte bara i den så heta migrationsfrågan.
När arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och Centerpartiets Annie Lööf härom kvällen debatterade migration och arbetsmarknadsintegration i SVT:s Aktuellt var det en uppseendeväckande syn. Johansson lät nämligen som en sverigedemokrat och Lööf utmålades som ansvarslös för att hennes partiet varit emot id-kontroller vid Öresundsbron.
Det som så sent som i höstas var att "bryta mot konventioner" och "kränka mänskliga rättigheter" har plötsligt blivit att ta ansvar för Sverige. Omsvängningen och retoriken som stöder den är häpnadsväckande.
Även om migrationspolitiken är det mest uppenbara exemplet på tvära kast, kan en förskjutning noteras även på andra håll. Under den senaste partiledardebatten i Agenda framförde både Jan Björklund (L) och Ebba Busch Thor (KD) att fattigdom eller upplevt utanförskap aldrig kan vara en ursäkt för att kasta sten på polis, brandkår och ambulanspersonal. Aldrig.
Detta är möjligen endast en återgång till en klassiskt borgerlig paroll, men den är likafullt angelägen och ligger helt rätt i tiden. Om detta bör striden stå framöver. Ty även om Socialdemokraterna hävdar att det ska "råda nolltolerans" mot såväl sexuella övergrepp på kvinnor som angrepp på blåljuspersonal, lever regeringen inte upp till dessa ord i praktisk politik.
Denna så kallade nolltolerans ser vi inga spår av vare sig i påföljder, polisiära befogenheter eller nya arbetsmetoder. Eller i analyser heller, för den delen. Stefan Löfvens ord är bara ord. Därför är fältet, åtminstone just nu, öppet för borgerligheten att göra tryggheten i samhället till en paradfråga. Denna fråga bör Alliansen krama hårt och ärligt från och med nu och fram till nästa val.
I en tid när alltfler upplever otrygghet, när påföljder för grova våldsbrott inte samstämmer med det allmänna rättsmedvetandet och när polisen varken har resurser eller befogenheter att bekämpa grov brottslighet, måste politikerna kliva fram och visa att det finns ett alternativ.
Detta handlar om så mycket mer än bara fler poliser.
SvaraRadera" öppet för borgerligheten att göra tryggheten i samhället till en paradfråga. Denna fråga bör Alliansen krama hårt och ärligt från och med nu och fram till nästa val."
Jaha!
Kanske borde Jefferson Davis ha drivit kampanj efter 1865 för ökade rättigheter för svarta? Neville Chamberlain hade kanske kunnat vinna mot Churchill 1940 genom att påstå att han alltid ville driva en hård linje mot tyskarna? Erich Honecker kanske borde ha ställt upp i de tyska valen efter återföreningen på en marknadsliberal plattform? Thatcher kanske hade kunnat sitta kvar om hon hade blivit socialist?
Alliansen ägnade 8 år åt att systematiskt förstöra all säkerhet och trygghet i Sverige. De är förbrukade! Alla partier inom alliansen och samtliga företrädare för dessa partier under 2006-2014 är FÖRBRUKADE. Att dessa figurer skulle ställa sig upp och verka för "trygghet" är exakt lika groteskt som de exempel jag tar upp ovan. Alla som kan knyta skorna själva bör inse detta.
Så vi ska bara lägga oss ned och dö?
RaderaOm Sverige ska kunna klara sig i framtiden måste vi ta tag i identitespolitiken och nyspråket.Vi kan inte låta de skyldiga komma undan med bara en ytterligare nyspråklig konstruktion som bara har till uppgift att dölja vilka som är skyldiga.
SvaraRaderaVi vet att politikerna är de som framför ramsorna, men bakom står journalisterna och reklamnissarna alltid redo att tota ihop ännu mer fernissa som ska täcka sprickorna tills vidare.
När Centern vinglar betänkligt och Moderater som ser MP som ett parti för framtida samarbete tror jag mer på att Borgerlig Framtid kan bringa ordning efter 2018.
SvaraRaderahttp://www.borgerligframtid.se/var-politik/
Egentligen är väl Fredrik Reinfeldts olika utspel talande för moderaterna.
SvaraRaderaEftersom situationen kräver det har moderaterna politikutvecklat och hamnat bredvid SD ungefär.Men det kan man ju inte erkänna eftersom man försöker hålla sig flytande så länge och det skulle kunna leda tanken till frågan om hur det hela började egentligen.
Därför är Reinfeldt så intressant.Reinfeldt är numera SD:s bäste bundsförvant eftersom han vid snart sagt varje tillfälle avslöjar vad den nuvarande ledningen EGENTLIGEN vill.I det ögonblick moderaterna är säkra på makten så kommer den omsvängningen man hela tiden eftersträvat trots att man hindrats av tillfälliga opinioner.Var så säkra på det!
Det är precis just det Reinfeldt berättar gång på gång utan att hans "gamla" parti har något att tillägga.
@ Hans,
SvaraRadera"Så vi ska bara lägga oss ned och dö?"
Min uppfattning är att detta vore ytterst lämpligt för samtliga allianspartier och samtliga som har suttit i riksdag eller regering för dessa från 2006-2014. För företrädare på lägre nivåer beror det på, vissa bör aldrig få förtroende igen och i vissa fall kan det räcka med en gedigen ursäkt.
Det jag försökte förmedla med mina exempel ovan är att när en person eller rörelse under lång tid i maktställning har drivit en viss linje, saknar det all trovärdighet att sen driva motsatsen i opposition. Till detta kan läggas att när ens linje har resulterat i katastrofalt misslyckande bör ansvar utkrävas.
Det är helt ofattbart att AKB, efter allt som varit, kan kläcka ur sig att MP är ett möjligt parti att samarbeta med. AKB och hennes gäng måste bort, om M ska kunna rehabiliteras.
SvaraRaderaBorgerlig Framtid är ett intressant alternativ, men alltför mycket välfärdskramare för min smak. Sverige behöver ett helt nytt politiskt system, med en konstitution och konstitutionsdomstol som tillvaratar medborgarnas intressen mot staten. Dessutom behövs en hårdbantning av offentlig sektor, och ett slut på politikens intrång i den privata sfären. Ett systemskifte, helt enkelt. Jag kan inte se att något av de nuvarande partierna skulle kunna eller vilja åstadkomma det.
Vi börjar se slutet på del 1 nu.
SvaraRaderaRätt var det är krävs dödsoffer och media kan inte mörka längre.
Som "studenterna" i Göteborg och "befolkningsgrupper" nu i Fagersta.
Rätt var det är står Löfven och Wallström tysta med slokande huvuden och ber NATO på sina bara knän att skicka trupp så fort det bara går.Fram till ett eventuellt regeringsskifte kommer inte turen att räcka nämligen.