Minister Larssons prestige

Det är få politikområden som använder sig av en sådan tröttsam argumentåtervinning som den narkotikapolitiska i Sverige. Barn- och äldreminister Maria Larsson har inget nytt att tillföra men känner sig ändå manad att skriva en debattartikel (eller få den skriven åt sig) till den svenska nolltoleranspolitikens försvar.

Argumenten för den restriktiva narkotikapolitiken blir allt mer ihåliga. När Maria Larsson, som är regeringens röst i narkotikapolitiska frågor, argumenterar mot avkriminaliseringar och legaliseringar i andra länder gör hon det främst med argumentet att sådana åtgärder skulle innebära ett "allvarligt bakslag för den globala narkotikapolitiken". När hon argumenterar mot avkriminaliseringar i Sverige gör hon det med argumentet att sådana åtgärder skulle "göra svensk narkotikapolitik en björntjänst". Larsson försvarar politiken för politikens egen skull.

Ingenstans får vi veta varför. Ingenstans syns människorna i ministerns argumentation. Det är en byråkrats ryggmärgsreflex vi ser. Hon upprepar det vi fick lära oss om narkotika på högstadiet. Den stirriga övertygelsen om cannabis som "inkörsport" fortsätter att frodas. Att hon hänvisar till personer som arbetar inom missbruksvården gör inte saken bättre. Jag vet själv att det finns personer som missbrukar cannabis, jag träffar dem i arbetet. Men missbruk, eller addiction som är en mer rättvisande term, handlar inte om valet av drog. Det är möjligt att missbruka sex, alkohol, shopping, träning, mat, allt!

I någon mån genomgår vi alla tider av addiction i våra liv - med vitt skilda konsekvenser. Det kulturella sammanhanget spelar en mycket stor roll för hur vi ser på vad som är missbruk och inte. Många dricker på tok för mycket men klarar ändå att fungera någorlunda i tillvaron. Personer som röker en eller annan joint klassas emellertid som narkomaner och blir fall för missbruksvården och i värsta fall polisen. Att cannabis skulle vara något särskilt farligt som leder till fördärvet saknar stöd i internationell forskning. Det ministern säger stämmer helt enkelt inte.

Alliansen ska alltså fortsätta på den inslagna vägen - den väg som inte har minskat missbruket och inte minskat lidandet bland existerande missbrukare utan i stället har möjliggjort för kriminella att tjäna så mycket pengar att de kan finansiera egna arméer för att skydda sin verksamhet och döda alla som kommer i vägen. Det är fullständigt obegripligt hur svenska politiker kan vara så förbaskat insnöade i propagandan om den restriktiva narkotikapolitikens förträfflighet att de inte ser vilket helvete den håller på att skapa världen över.

Historiens dom kommer att falla tungt över de beslutsfattare som i dag, fler år efter att världen enligt FN:s kommission mot narkotika skulle ha blivit "narkotikafri", fortsätter att envisas med att köra på i gamla hjulspår. Prestige sätts före människoliv och mänskliga rättigheter. Det är en tragedi på så många plan.