Nya murar

Effekterna av andra världskriget lever in i våra dagar. Tjeckien har begärt undantag i Lissabonfördraget för att inte tyskar ska kunna kräva tillbaka förlorad egendom. Och Berlinmuren, vars nedmontering firar 20 år den 9 november, är en direkt konsekvens av Sovjetunionens utökade intressesfär i Europa efter segern mot Hitlertyskland.

Det är många som borde skämmas nu när vi firar två decennier utan Berlinmur. Vänsterpolitiker, journalister och författare hyllade den kommunistiska paradisstaten, en diktatur som övervakade sin befolkning och tvangs bygga en mur för att inte människor skulle ledsna och fly landet. I dag är de tysta eller erkänna att de hade fel. Men somliga partiledare bekänner sig fortfarande till samma ideologi. Idéerna har inte förändrats.

Vi människor är fantastiska på att lägga svårigheter bakom oss och endast minnas det som var positivt. Det är i allt väsentligt en god egenskap, men för att undvika att göra om samma misstag gång på gång måste vi även lära oss att minnas gårdagens svårigheter och problem. Det har emellertid kommit att skapas en rätt obehaglig DDR-nostalgi i Tyskland. Nostalgi för enskilda företeelser får inte skymma helheten, som att DDR var ett förtryckarsamhälle som spärrade in sin egen befolkning bakom en mur. Som att kommunistiska experiment aldrig har lyckats i praktiken och att våra kapitalistiska västerländska demokratier är det hittills bästa exemplet på både välstånd och någorlunda frihet för medborgarna.

Väst- och Östtyskland, Syd- och Nordkorea - de är övertydliga skolexempel på två komplett skilda system. Ett fritt sådant som skapar välstånd och någorlunda frihet och ett som leder till fattigdom och förtryck. I dag är DDR, Sovjetunionen och Maos Kina historia. Effekterna av tyranniet borde vara uppenbara för alla. Ändå fortsätter vänsterintellektuella att protestera mot globalisering, mot frihandel, mot möjligheten för människor att röra sig fritt. De agiterar mot utvecklingsländers rätt att expandera och protesterar vilt mot de fri- och rättigheter som alla människor som lidit under kommunistiskt förtryck kämpat för. De är därtill ofta synnerligen dunkla med vad de vill ersätta dagens kapitalistiska marknadsekonomier med.

Även om det nog är få som vill bygga en fysisk mur runt sitt land i dag, är önskan att bygga murar ingalunda släckt. EU isoleras mot omvärlden genom att i konkret handling skapa ett Festung Europa. I vår del av världen är det hårdare invandringspolitik som diskuteras, inte motsatsen. Tanken på en värld där vi kan resa, bo och arbeta var vi vill delas långtifrån av alla. Inget riksdagsparti förespråkar en sådan värld, tvärtom är den omöjlig ur svensk synvinkel på grund av "den svenska modellen" - det universella välfärdssystemet.

Berlinmurens fall är givetvis värd att fira. Händelsen var en bricka i ett dominospel som slutligen även ledde till Sovjetunionens upplösning och hela Östeuropas verkliga befrielse. Världen är en bättre plats i dag än för bara 20 år sedan. Avslutningsvis bör emellertid en varning utfärdas: det finns en uppenbar risk för att den pågående klimathysterin, enligt vilken människors resande ses som ett problem och där det rent av påstås att vi är för många människor på jorden, kommer att trigga igång en ny våg av inskränkningar i allas vår frihet. Denna gång ej med hänvisning till Partiet utan till Naturen. Nu är det naturlagarna som ska följas (och i dessa ingår tydligen ett visst tvågradersmål...). Det gick inte så bra förra gången det heller.

En återförening återstår.