Svenska journalister i de större traditionella medierna har aldrig varit intresserade av att kritiskt granska klimathysterin. Fullständigt okritiskt, nästan med religiösa leenden, rapporterar de från politiska toppmöten där världens ledare sitter och samtalar om vilket väder vi ska ha på jorden de kommande 50 åren. Nästa svenska riksdagsval kommer inte bara att bli ett jobbval utan även ett klimatval, hävdas det. Hela situationen är så oerhört absurd. Full friska (nåja) människor tror på fullt allvar att de kan bestämma vilken medeltemperatur vi ska ha på jorden genom att fatta politiska beslut! Och de till synes lobotomerade journalisterna bara hänger på. Utan invändningar. Utan kritiska frågor.
Vi har sett samma sak ske under karusellen med Lissabonfördraget, inte minst sedan Irlands folk tvingats rösta en andra gång då EU inte gillade utslaget förra gången. Nu blev det ja och sedan Tjeckiens president Vaclav Klaus satt sig på tvären har han av svenska journalister utmålats som en bråkstake, en fåne, som lägger krokben för ett fördrag som alla vill ha. Dessutom måste ju vår älskade Reinfeldt, i egenskap av EU:s ordförande, få en framgång! Vilka journalister har läst fördraget, eller utdrag ur det? Vilka vet egentligen vad det handlar om? Eller gäller samma devis som i fallet med "klimathotet", nämligen att "debatten är över" och att inga avvikande argument längre tillåts?
Det är något som är genuint fel när ett helt lands media okritiskt tittar på eller aktivt spelar med när stora, väldigt omfattande förändringar klubbas igenom utan att folk får säga till eller ens kritisera dessa utan att idiotförklaras. Det är en obehaglig situation som råder just nu. Hundratals miljarder dollar kommer varje år att kastas på helt meningslösa försök att kontrollera klimatet på planeten. Samtidigt rullas en europeisk superstat fram i rekordfart, i princip ostoppbar. Den korrumperade och ickedemokratiska jättekolossen EU, världens största och dyraste klubb för inbördes beundran, kommer genom ökad överstatlighet få ännu större makt över medlemsländerna och därmed över ditt och mitt liv. Och Sveriges journalistkår står passiv vid sidlinjen - eller hejar på.
Dessutom är något på väg att hända i det politiska landskapet i Sverige när det gäller EU- och miljöfrågor. Snart finns ingen som helst EU-opposition kvar på någon högre nivå. Miljöpartiet har gett upp sin EU-kritik och ser nu i stället möjligheter att driva igenom miljöalarmism i hela Europa. Vänsterpartiet är på väg att släppa utträdeskravet. Inget borgerligt parti kritiserar klimatalarmismen, den svenske statsministern är tvärtom en lika stor klimatalarmist som vilken annan rödgrön politiker som helst. Om han innerst inne tror på detta trams är en annan femma, men Reinfeldt är en utsökt populist som ser vart vindarna blåser.
Allt detta känns som en mycket obehaglig olycka som spelas upp i ultrarapid. Hallå, är det ingen som ser någonting...?!
4 kommentarer:
Håll tyst och ät ditt fredagsmys!
Lysande sammanfattning av världens dårskap.
Jag trodde jag var ensam om den där ultrarapid-känslan.
Till viss del kan jag väl hålla med. Demokratin inom EU börjar bli ett skämt. Man kritiserar Robert Mugabe, men efter detta tycker jag det är uppenbart att man inte ska kasta sten när man sitter i glashus. Vi är på väg mot en supermakt med ett demokratiskt underskott. Alla andra tolkningar av händelseförloppet är naiva och orealistiska.
Samtidigt tror jag inte du som liberal behöver bekymra dig särskilt mycket om EU:s "klimatalarmism".
Det är mycket snack och lite handling. Ingenting händer annat än att det är en massa kackel. Så oroa dig inte. Miljöförstöringen kommer att fortsätta med oförminskad styrka även i EU:s regi. Förmodligen kommer utsläppen snarast att escalera i framtiden så att ni liberaler får det varmt och skönt.
Skicka en kommentar