Apoteksnostalgi

Apoteksmonopolet nedmonteras äntligen. Sverige blir på ytterligare ett område lite mer som andra länder, lite friare, lite mer normalt. Men det gillas inte av alla. Många inbillar sig att avregleringen kommer innebära att apotek försvinner i glesbygd, att priserna kommer att skjuta i taket och att oseriösa personer kommer att kränga receptbelagda läkemedel samtidigt som de säljer lösgodis och cigaretter. Inget av detta lär realiseras.

I DN Ekonomi skriver Patricia Hedelius om för- och nackdelar med avregleringen (ej online än) och hennes invändningar speglar monopolkramarnas argument ganska väl:

"En anställd i det statliga monopolet hade inte intresse av att sälja på mig mer läkemedel än vad jag behövde eller förorda det dyraste alternativet. En anställd i det statliga apoteksmonopolet hade inte ett vinstkrav hängande över huvudet vilket gynnade mig som kund i en utsatt position."

Hedelius kunde ha nämnt att en anställd i det statliga apoteksmonopolet, av ovan nämnda anledningar, heller inte hade någon brådska att bistå kunden. Kunden hade ju ändå ingen annanstans att vända sig om han/hon bemöttes illa eller fick vänta oresonligt länge på sin tur. Just väntetiderna och den zombieliknande personalen är vi nog många som har upplevt och frustrerats över. Detta har varit en direkt konsekvens av monopolet. Utan konkurrens finns det helt enkelt ingen anledning att anstränga sig lite extra, att tillgodose kundens önskemål snabbt och effektivt.

Dessutom: menar Patricia Hedelius att hon blir blåst varje gång hon inte handlar i ett statligt monopol? Menar hon att varje bilhandlare, ElGiganten-anställd eller personal på Åhléns försöker lura på henne den dyraste varan och inte alls lyssnar på hennes önskemål? Om inte, vad skulle skilja morgondagens privata apotek från privata detaljhandelsbutiker vad service beträffar?

Avslutningsvis är oron för ökade priser lite märklig. Sedan när har prisargumentet varit något som använts för monopol? Jag hör ingen som försvarar Systembolagets detaljhandelsmonopol eller det svenska spelmonopolet hävda att de höga priserna är ett problem. Det anses tvärtom bra med höga priser och hög kontroll. Men när det pratas avreglering, blir låga priser plötsligt av högsta intresse för monopolkramarna. Detta är ett tecken på att det verkligen fiskas efter argument mot varje slags normalisering av det svenska samhället.

Men fortsätt med er apoteksnostalgi om det gör er lyckliga (kanske ihop med lite DDR-nostalgi också för att bilden ska bli komplett) så gläds vi övriga åt att Sverige har blivit ett lite bättre land att leva i. I alla fall när man är sjuk.