Kajsa Ekis Ekman gör sitt bästa för att i sin recension av boken ”Making sex work” förmedla en komplett sågning av den legala prostitutionsmarknaden i Australien. Det går inte så bra. Författaren av boken, Mary Lucille Sullivan, är radikalfeminist. Ekis Ekman är förstås också feminist. Recensionen blir därefter. Ekis Ekman har uppenbarligen inte förstått argumentationen mot sexköpslagen:
”Ett vanligt argument bland människor som tror på en legaliserad prostitution brukar vara att de naturligtvis inte är för fenomenet som sådant, men att en legalisering skulle göra det "säkrare" för kvinnorna i branschen. Jag blir och mer blir övertygad om att det är ett känsloargument, skapat av associationskedjor mellan begreppen lagligt och hälsa. För exakt hur denna säkerhet ska garanteras och vad den innebär i praktiken - så långt brukar inte tanken sträcka sig.”
Om jag inte vore immun mot verbala feministiska angrepp, skulle jag se detta som en ren förolämpning. Inte bara mot mig och alla som motsätter sig den svenska sexköpslagen, utan mot alla som arbetar i branschen.
Sullivan har inte direkt gått fri från kritik. Prostituerades egna organisationer har sågat henne vid klackarna, men det låtsas inte Ekis Ekman om. Vad prostituerade själva tycker har aldrig varit intressant för radikalfeministerna. I stället försöker hon, lycklig likt ett barn som fått sitt lördagsgodis, förmedla det fantastiska ”avslöjandet” av effekterna med en legal marknad för prostitution.
Legaliserad prostitution är inget ”experiment”, Ekis Ekman. Det är ett naturligt tillstånd. Att förbjuda människor att bestämma över sin egen sexualitet är snarare ett experiment om något. Vi vet att sexköpslagen inte tar bort prostitutionen. Vi vet att den bara flyttar verksamheten från gatan till nätet. Vi vet också att personer som Sullivan och Ekis Ekman ger blanka fan i hur prostituerade egentligen har det. Vi skulle kunna debattera allt detta till och från och ändå komma till slutsatsen att legal prostitution är den bästa lösningen – helt enkelt eftersom det handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp.
Det är väldigt talande att Ekis Ekman aldrig nämner kvinnans rätt till sin egen kropp. Detta borde rimligen ha diskuterats kring i Sullivans bok, men Ekis Ekman saknar förmodligen både intresse av och tankeförmåga för att reflektera över det paradoxala i idén att kvinnan ska ha rätt till sin egen kropp och att vi därför måste förbjuda henne att göra vad hon vill med den... Argumenten mot en fri marknad för prostitution bygger på tre grunder: Okunskap. Trångsynthet. Och intolerans.
Kolla även Isabella Lunds inlägg i ämnet.
4 kommentarer:
Väl rutat! Har själv debatterat prostitution flertal gånger och det här med frihet över sin kropp verkar vara något som de flesta inte bryr sig om. hmmm
Så de 65 procent av de prostituerade vilka själva uppgett att de skulle föredra att lämna sexindustrin, dem räknar du in under vad? Apropå att feminister inte skulle bry sig om vad de prostituerade själva tycker.
anonym: De skulle nog räknas in under kategorin "alla i vilken bransch som helst som inte är helt nöjda i sitt val av yrke", kanske? Den kategorin är enorm, oavsett genusperspektiv...
Anonym: De siffrorna skulle betyda att feministerna som inte tror på den lyckliga horan har fel. Ganska fett fel också. 35 procent lyckliga horor, det var faktiskt inte illa!
Skicka en kommentar